Detta.. Detta är orsaken till allt som har hänt idag.


(27/01 -2011 kl. 19:23, Vollybollträning)
Jag står i defensläge - låga knän, händerna uppe - beredd på att hoppa upp vid ev. smashning av det andra laget.
Ser hur min motståndare tar dem där 3 typiska stegen inför en smashning.
Jag hoppar, blockerar smashen (!), men till vilket pris?

Motståndaren - som inte direkt är känd för sin elegans, utan snarare diabetes varning - flyger rakt in i nätet och krockar med mig. 
Jag tappar balansen. Faller. I fallet trampar jag fel med foten. Väl nere på det dammiga golvet känner jag en ilande smärta i vänstra fotleden.

Men bara i någon nanosekund. Vi får  inte glömma den klumpiga motståndaren, som (tack vare mig som krockkudde) faller upprätt, rakt ner på min redan stukade fotled. 
Det svartnar. Blir tårögd. Hoppar till bänken där jag väntar på coachen.


(Nutid)  
Trapporna är nog det absolut värsta att bestiga. Känner mig som the ring/the grudge-typerna när jag klättrar upp till mitt rum.

En jämförelse:

..och ja, vänstra strumpan är bakochfram.
Känns så mycket mer bekvämt för foten att ha den på det viset.
..och dubbel-ja, fyfan va jobbigt det var att hålla den posen.